För ett par veckor sen lyckades jag, efter flera misslyckade försök, få tag i en biljett till Michael Jacksons konsert i sommar. Min inställning till det hela var naturligtvis "kosta vad det kosta vill" och jag hamnade på 3000kr, Section 420, Row F. En ganska dålig plats.
Det kändes alldeles för bra för att vara sant och jag har haft svårt att verkligen inse faktumet att jag skulle få se honom, live, på hans sista turné någonsin. Inte förrän pengarna drogs från kontot och flygbiljetten var fixad,, då var jag säker.. Nu kunde inget gå fel.

Men det kunde gå så fruktansvärt fel.
Jag fick ett samtal av min bästa vän igår natt och jag besvarade hans löjliga nyhet genom en utskällning. Han hade ju antagligen hört fel eller helt enkelt tittat på en dålig talkshow och missuppfattat alltihop.
Jag är inte dum.. .
Kommande halvtimme följdes av ett 30-tal sms till min mobiltelefon, och för varje bekräftades det som jag så naivt hade valt att tolka som en typisk amerikansk lögn. Han var död nu. Det var ingen dålig show, eller kanske var det det ändå. Kanske hade alla mina vänner sett samma såpa?
Hoppet, min svaghet, tvingade mig att dubbelkolla med resten av världen innan det var dags att tro på ett ord av det hela.
Och då plötsligt förstod jag precis..

En spark i ryggen och en sten i magen.
En spark som dragit sig tillbaka och en sten och fortfarande ligger kvar.

Lördag efter en härlig midsommar och jag är ledig. Toppen, visst? Synd att mitt immunförsvar aldrig har brytt sig mindre om hur stort det är...- att jag är ledig på en helgdag. När näsan täpper till, kroppen blir varm fast kall och när huvudet plötsligt väger 5kg mer än vanligt- då vill jag inte gå ut. Jag ryggar tillbaka som ett pyre från kvällens underhållande planer och jämrar mig.
För jag har inte tid att vara sjuk just nu.

20 kronor
Det är ännu april och det hänger i 20:a i luften. En 20:a på att det kommer mer snö.
Kasta inte påskris på mig nu, men jag är hyfsat säker på att det blir ett par flingor till innan våren skriver på för vår, och det vi ser nu är inget annat än ett helt vanligt smakprov.
Självklart kan man se det här påståendet som ett försök att verka synsk... ett förhoppning om snö så att folk ska säga "shiiit vad sjukt att du visste det. OMG!!".
Men jag ser bara tillbaka på alla andra 21 åren som jag har varit vid liv. Det snöar alltid i april och varenda gång är alla sjukt förvånade över att det snöar i april. Uttrycket "var fan kom det ifrån!?" väller över Malmö och innan man vet ordet av har våren kommit på riktigt.

För övrigt jobbar jag för det mesta, som vanligt. Men med god motivation naturligtvis.
Det positiva med mitt jobb är att jag kan vara ute i solen under dagarna för att gå till jobbet ett par timmar innan solen också ger sig.
Men så har vi de där varma kvällarna då alla hänger på stranden och spelar musik. Jag är inte dum.. Jag vet att det är just de kvällarna som jag kommer stå på schemat. Det är inte mycket att diskutera.
Men pengar ska man ha.
Det är ganska otäckt när man inser hur mycket jag tänker på pengar egentligen, och min budget förbjuder de tre F:en. Och alla vet att de är falafel, falcon och fortkörning.

Det är de små summorna, för ofta, som är de farligaste.
Falafel är en riktig fälla. Mackan med ost är kanske inte lika näringsrik, men oj vad jag sparar.
Falcon är en öl och inget mer. Ska jag dricka öl, så ska jag göra det gott för mig, välja rätt och helst alltid i utbildningsyfte. Den ska avnjutas till max och då har inte falcon mycket att erbjuda.
Fortkörningsböter sen, hamnar egentligen inte under kategorin "småsummor" så den biten kanske borde vara okej. Men här gäller regeln "Förutsägbara inkomster vinner alltid över oförutsägbara utgifter", och jonna har talat ur det självklara.

Godkända utgifter är;
Roskilde
Ny gitarr
nelly.se-rean
snus
Cuba/Argentina


Märks det att jag är sugen på den där 20:an?

Det är med total lycka jag säger välkommen till våren.
Jag upptäckte den igår när jag kom hem från jobbet mitt i natten och vittnade vita blommor under äppelträdet... Ett par timmar senare blev jag avbruten i mitt (allt för ofta förekommande och nattliga) studerande, av högljudda fåglar som troligtvis hittade sitt one-night just i den stunden.

Kvittret ledde till nya glosor och när jag fick ihop ¡Se huele la primavera! slog det mig att fågelsång är något man hör på morgonkvisten och inte mitt i natten. Jag befann mig givetvis just där, i morgonkvisten, -precis som alla andra dagar när jag har trott att det har varit natt fortfarande.

Jag har gått in i en självdiciplinerad spanskakurs för mig själv som går på av rent intresse och med en massa motivation som enda egentliga grund att stå på. Varför det blir nattetid har jag ingen genomslående förklaring till, men Latinamerika har fullständigt slukat mig och jag återvänder i September. Tills dess gäller fortsatta salsakurser och, om jag så envisas, -plugg nattetid.

nog.

Som jag så stolt såg till att många fick veta, så for jag iväg till Centralamerikas Cuba strax innan den svenska julhysterin drog igång och nu kan man tro att jag tittar in i bloggen för att berätta om resan. Fel.
Jag är så proppad av alla intryck och hjärnan jobbar fortfarande med att komprimera alla minnen och placera dem i mappar i huvudet. Just nu sitter minnena i kroppen och inte förrän de har kommit till hjärnan kan de beskrivas med ord.

Trots att en månad nuförtiden är "en kort resa" så kändes det så overkligt att sitta på planet hem till Sverige i mitten av januari. Hemresan blev som en tvärvändning från konstant jävla äventyr till kalla förutsägbara arbetsdygn... och från sjukt lycklig till oerhört deprimerad.

Jag kom hem för två veckor sen och har fortfarande inte lyckats kombinera musiken jag köpte med mig hem- med en Cohiba och en skvätt Havana Club Rom utan att flippa ur totalt av nostalgi.

För som sagt, minnena sitter ännu i kroppen och kroppen kan jag inte behärska.
Jag har inget att berätta.

Jag vill ha mer och mer av Cuba

Way to go!! Nästan två år senare, igår, var det åter igen tävlingsdags.

Var nere på Claes Ohlson tidigare idag för att fixa en redig cykelkorg samt fram och baklyse till min hingst till cykel eftersom jag och hojen firar tidig jul i år.
Glad i hågen cyklar jag hemåt och jag passar naturligtvis på att sätta korgen (som jag kallar honom) i arbete med en gång. Ni ska veta att jag var mycket stolt över den och ypperligt nöjd över att jag hade nånstans att lägga mina nya lysen..!

Min stolthet skulle dock komma att försvinna snart och det utspelar sig vid en trottoarkant på fel ställe. Korgen pallade helt enkelt inte trycket och innan jag vsste ordet av hade den tagit sig en flygtur i det blå med en efterföljande skandal av cykellysen som regnade över möllevångstorget. Mina lysen lever med eventuella men, och korgen ska fanimej surras med kedjor innan den kan hoppas på ett sammarbete med hingsten igen.

Claes Ohlson,, inte nog med att era rulltrappor går i vänstertrafik (jag går alltid fel), era korgar suger dessutom!

Tankspridd

Jaja, jag vet- jag suger på att blogga. Men eftersom jag enbart bloggar för min egen skull så är mitt samvete ändå rent inför er.
Ni är inga trogna läsare ändå! Trogna läsare skulle påpeka just det faktum att det var längesen jag skrev. Men inte ett ord!
Sen kan man tycka att jag talar i mun på mig själv när lackar ur på otrogna läsare samtidigt som jag enbart skriver för min egen skull, men var god och lägg inte näsan i blöt ang. just det.
Ibland tror jag t.o.m. att ni prasslar runt i andra bloggar...

Nåväl- det är inget brott och jag finner mig.

Nog om bloggen- mer om mig. Bara loosers skriver om sin blogg i sin blogg, som sagt förut.

Jag är lycklig och ute på många äventyr nuförtiden -oftast nattetid eftersom mitt jobb har fått mina dygn att balla ur. Uttrycket "festen börjar kl 04" har blivit helt normalt istället för en kul grej och det är förvånansvärt många i min närhet som ligger inne med samma dygnsrytm. Misstolka dock inte uttrycket- för det behöver inte nödvändigtvis inte vara fet fest.

Ett nattligt jam på fyra personer i en ljudisolerad källare är tillräckligt mycket fest för mig.

01:10 fredagnatt på jobb. Jag står i baren och laddar kaffekokaren inför lördag och en full kille ställer sig vid baren;

-Hej en öl.
- Tyvärr vi har stängt. Jag kan inte servera dig.
-Jaja, men jag ska bara ha en cider.
- Vi har stängt tyvärr. Jag kan inte göra något åt det.
-Men det spelar ingen roll, för jag ska bara ha en cider.
- Fast som jag sa, baren är stängd. Men jag kan bjuda på en vatten!!?
-Fuck you.

Panik!

En dag av total rastlöshet och brist på fantasi, men också i ett häng av trötthet och hopplöshet. (Snälla låt mig använda det där sista ordet utan att mena att jag vill dö).
Mina vänner vägrar svara i telefon och jag undrar vad som gör dem så förbannat upptagna en torsdag eftermiddag. Jag har två timmar till godo innan jag jobbar kvällen ut, ett jobb som min mage inte vill gå till. Två timmar, och inte ett skit på min "to do list",, allt är klart, och för första gången i mitt liv så stör det mig.

Jag hade kunnat göra vad som helst för tex. en tandläkartid, en tenta eller kanske ett stökigt rum. Men allt är så lösaktigt perfekt... Så allt jag ber om just nu, är en helt vanlig jävla fika! Svara i telefon!!

En ljusare blogg för mörkare tider

BLOTTERI UTAN DEPPERI

Nu är han iväg, min pojkvän, på en långvarig vistelse i Canada. Sex månader blir han borta och just nu känns det väl ganska tomt. -Men eftersom jag personligen tycker att det är väldigt tröttsamt att läsa bloggar innehållande en massa depperi så tänker jag hålla positiv ton och snegla åt de roliga delarna. Sen om "depperi" över huvud taget är ett ord hör inte till saken.

Hur som helst är han iväg nu, med en polare, och det ska bli kul att få ta del av resan även om det måste bli på avstånd. Allt jag vet är att de ska arbeta för sin föda, fjäska för sitt boende och åka skidor för sin glädje,, och två löften har han gett mig. Det ena är att de ska ha kul varje dag och det andra att han inte ska ge sig på en massa sjuka volter i svarta backen. Hurvida han kan eller, för den delen -vill hålla dessa är oviktigt och därför beviljar jag honom tillstånd att undanhålla viss sanning gällande de två löftena . . . §

Och så till mig. Jag sitter och inväntar Sveriges vinter för mig själv och med mina vänner och det känns helt okej. På tal om mina vänner så imponerar de alltid mig med sin förståelse. De senaste två veckorna har jag tofflat loss så förbannat hårt, men de bara förstår. Alltid ska de förstå precis och vara där hela tiden.
Ja, det är en värdefull skara jag har omkring mig och som jag överväger att låsa in. -T.o.m då(!) skulle de förstå.

Den som väntar på nåt gott...

MORGONKVISTEN

Ibland kommer det kvällar då kroppen vill sova oroväckande tidigt. Man kämpar en stund för att hinna in i andra andningen, den som krävs för att dygnet ska hålla sin vanliga rutin där natt är dag osv, men tillslut ger man med sig och innan man vet ordet av har drömmen tagit över! Det är skönt, men också förjävligt. För när man vaknar nästa morgon är klockan 07:30! Man har 10h sömn i bagaget så även om man överväger så kan man bara inte somna om.

-Jag befinner mig där just nu. I den så kallade "morgonkvisten", och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den... Kalla mig amatör i det här området, men jag känner mig faktiskt ganska vilsen.
När jag ser ut genom fönstret så förstår jag att det är fler på jorden som är vakna. Men inte förrän då. Skillnaden är bara att alla där ute vet vad de ska göra. De går raskt och med bestämda steg, vart 5:e minut kommer en buss, var 7:e kommer en taxi och vid varje grönt-ljus-i-korsningen passerar en armé av bilar utanför mitt fönster. Ibland är det så mycket oväsen att jag för en kort stund blir helt sjukt säker på att trafiken svänger in i vardagsrummet, tills det äntligen och åter igen blir rött-ljus-i-korsningen.

Ja, det är arbetsfri morgonkvist och samma ständiga ramsa ekar i mitt huvud;
"ta vara på tiden, ta vara på tiden, ta vara på tiden, ta vara på tiden

TABU
Min kropp är ur balans. Ja ni har hört mig säga det förr, och nej det är inte så farligt- jag vet det, men ändå! Mina dygn är helt och hållet obefintliga och natt och dag för mig beror helt på mitt arbetsschema. Ett arbetsschema som även där inte är annorlunda någon annans när det gäller krog/restaurangbranchen och ja, jag vet att jag gnäller för ingenting alls.
Jag får väl helt enkelt ta och tro att jag är känsligare för oregelbundna tider än andra människor och förbereda mig för ett bittert erkännande inför mig själv; att jag eventuellt,, kanske skulle behöva någon sorts, eh rutin,,, någon gång i framtiden... Helst redan nu, eller...
Jag hatar rutin och självinsikter. Låt oss glömma alltihop!

Nu kan man ju fråga sig vad allt det där handlade om. För när jag läser vad jag precis skrev ser det ut som att jag faktiskt flyr från tanken av rutin som om behovet av struktur på livet var det värsta som kunde hända mig, och alldeles nu känner jag plötsligt tabu för att prata om det.
-Jag vill inte prata mer idag. Alls.

Danskar.
Snåla och själviska danskar. Kriminella tjuvar!
Jag blir så fruktansvärt förbannad på danskar i min omgivning. (Ikväll väljer jag nämligen att dra alla danskar över en kam). Två renrasiga sådana frågar efter en kir, eller om jag ska citera; "Kieahh!!! Hä ni Kieaahhh!!" Jag blir artigt tvungen att säga "tyvärr, det har vi inte" och ger istället en flaska rött Yali som de hade som prio 2. Danskarna "tror mig inte" inte utan provar med min kollega istället en halvtimme senare men får naturligtvis samma svar av henne. För vi har ingen jävla Kir! Och framför allt ingen Kieahhh!!!!
Redan här hade jag hunnit bli less på herrarna, men lärde mig också att jag måste låta mer trovärdig när jag talar.

De dricker sitt röda dyra vin och äter nöjdt upp sin mat, alltihop, och snart såg de riktigt nöjda ut, ut.
Men en halvtimme senare är männen borta. Ja de sprang från notan som om de var två fattiga barn, eller om mer acceptabelt- två tömda studenter från Östervärn.
De kunde lika gärna ha öppnat min plånbok, ta 300kr, sen stoppa ner handen i min kollegas ficka och roffa åt sig samma summa. För det är vi som betalar för deras kött och vin.
Sen med tanke på att jag bara var en flexibel inhoppare ikväll jobbade jag bara 3h vilket betyder att jag inte tjänade en krona ikväll.

Ja bittra människor stöter man på och det är egentligen synd att det är de som får utrymme här i bloggen när vi har fullt av trevligt folk egentligen. Faktum är att jag lika gärna hade kunnat jobba gratis ikväll, bara för att det är Malmös bästa krog jag sliter på.

Jag går runt, runt, runt och tiden står så stilla så stilla- nästan bakåt faktiskt!
Ja faktum är att jag får en massa saker gjorda hela tiden innan jag hinner dra mig från att ta itu med dem. Ja, Småsaker som människan med natur helst skjuter upp, upptäcker jag mig själv ta i tu med i förbannat god tid och plötsligt står jag här... helt... klar! ?
-En personlig framgång som jag kommer ha stor nytta av, även om just den här kanske rent av är tillfällig.
Vi får se.
Hur som helst är det fantastiskt att inte känna stress. Jag brukar visserligen hantera det ganska bra utåt sett, men min kropp blir direkt överviktig och tung när jag har bråttom. Misstolka mig inte- för jag tror inte att jag blir fet av att springa till bussen, men jag blir förundrad över vad stress gör med mig och speciellt med magen. Den blir dålig och 2kg tyngre, -okontrollerad siffra visserligen.

Men viss stress är bra, säger forskaren och när jag har har hittat den typen ska jag leva i balans resten av livet.
Det ser jag fram emot.

PETITESS

Min närmaste ska åka iväg till en annan världsdel och vara försvunnen i 6 månader. Ensam kvar står jag och redan nu, tre veckor innan han ska åka, märker jag hur jag tar drastiska beslut och skapar orealistiska planer på min kommande ensamma tid.
Det är ganska intressant att följa, när jag tittar på mig själv utifrån.
Jag ser mig själv gå till chefen och be om mer tider, när jag redan jobbar natt och dag. Jag misstänker att Kubaresan från början var en ursäkt för att "det måste hända något i mellantiden" och jag ansöker om heltid 2009 så att jag kan flytta hemifrån när jag kommer hem från resan. Jag vill flytta trots att jag älskar att bo hemma, och jag vill jobba mer än nödvändigt- helst ska jag inte ha tid över till något annat, alls, över huvud taget.
Patetiskt.

För tid över betyder egen tid. Egen tid är härligt eftersom jag är ganska egenkär och trivs bra med mig själv. Därför är det ganska fegt att jag nu försöker fly från den. -Att jag känner att jag inte vågar ge mig den på sex månader.
Min självdiciplin i att styra hjärnan är ganska dålig och om det finns något som tynger mig så ser min hjärna till att jag tänker på det så fort den får tid. Därför får jag inte ha tid över.

Nyligen t.ex. ( se ovan) såg min hjärna till att skapa världproblem över en petitess.

Mycket snack och mycket verkstad

Kuba hit och Kuba dit. Jag vet jag vet. Men nytt är att vi kommer spendera halva tiden på en annan ö. Jag menar, vi är inte dumma. För 1h söder om ön hittar vi en till som råkar stå högt i "måste besökas"listan. Den luktar Bob, Damian och Ziggy Marley, Zizzla, Inner Circle och Elephant Man, Desmond Dekker och Peter Tosh... (säkert fler) och det ska tydligen lukta gott. Jamaica! Musik, dans, jam och tropiska stränder! Bjud upp, jag dansar med dig.

Jag tror att det är dags att lägga undan någon sorts resekassa...

TE-ÅLAMOD
Kuba Kuba Kuba dominerar i mina tankar. Vad gör man egentligen på Kuba? Jag får vänta och se. Vänta och se. Vänta vänta vänta.

Men konsten med tålamod är att hitta på något medans man väntar och därför plöjde jag 10km i bokskogen idag. -Vilken fin dag sen! Solen sken i mitt ansikte samtidigt som svala vindar samlade svetten i en fin hög i hårbotten. Jag önskade mig dock lite duggregn under de tre sista kilometerna även om det iofs hade varit på tok för bra för att vara sant.

Hur som helst var det skönt att komma ut. Har helt enkelt tröttnat på att slava spinning för 80kr med vansinnit hög musik. Faktum är att de verkligen borde sänka den en aning.

På tal om det är jag rädd för att mitt högra öra har drabbats av en hörselskada. Örat tar så mycket stryk för småsaker och det gråter när jag t.ex. räknar kassan. Krona för krona sätter igång en obehaglig rekation av vibrationer som gör att jag måste vända vänstra örat till för att stå ut.
Än så länge står jag ut och nu får jag helt enkelt vänta och se. Suck.

Jag vill snabbt sammanfatta sommaren 2008 med alldeles för få bilder egentligen.

Jam














Roskilde













Sweet sunday




















Strole




















Falsterbo









Semester













Tröls

ARBETE, RESOR OCH TYSTA FIOLAR
Det finns mycket glädje att hämta ur dagens inlägg, och det ska mest handla om mig själv. För just ikväll väljer jag att inte lida med någon annan. Ingens problem är mina ikväll.

I morse var jag uppe i bra tid för en introduktion på H&M som numera blir mitt extrajobb vid sidan om Tröls, baren. Jag känner inte bara ett behov utan också ett sug och längtan efter mer jobb eftersom jag har motivationen precis vid sidan om mig. Resan.
Det blir jag och Evelyn och Kuba blir av. Resan är bokad och vi ska stanna en månad och fira jul/nyår med dansande Kubaner. Exakt vart ska jag ta mig till!? Jag kan ingen spanska, de kan ingen engelska och nu funderar jag på att ringa Telenor för fler sätt att kommunicera.
Men jag är inte orolig, bara förväntansfull över allt jag har läst och hört. Nu ska jag bara vänta på datumet att slå in.

Tillbaka från H&M och hem där jag hade lämnat min käraste tre timmar tidigare. Vi åkte till Malmö musikaffär och köpte has nya projekt- fiolen. Det enda problemet just nu är att den inte ger ifrån sig nåt ljud över huvud taget (ny stråke=inget ljud). Det senare problemet blir väl att det faktiskt kommer ljud.
Men inte heller här är jag orolig. Han är begåvad och det kommer bli en strålande karriär!

Vi firade med en timmes promenad i bokskogen och med kaffe i gläntan. Eftermiddagen blev sen och grabben ville inte se mig mer utan åkte hem.
Just nu roar jag mig med att göra ord till meningar och jag är nyss hemkommen från ett alldeles för bra pass spinning som jag lite impulsaktigt bokade in mig på en halvtimme innan det började. De peppade mig tills jag dog och här är jag... Död.

Död, men så levande. Fylld av längtan och med stulen poesi.


Jonna backstage.

STUDERA MERA
OJ vad mycket prat om studier. Vart jag än går är alla överens om att man måste plugga så sjukt hårt i minst tre år och det spelar i princip ingen roll vad jag väljer! Jag kan läsa "pina colada, 3000p" och folk uppfattar mig som en målmedveten, ansvarstagande och självständig person.
Men sanningen är ett faktum och jag har inga planer på att plugga igen i mitt liv. Smält det, mina vänner. Med det ska jag ifs erkänna att jag hoppas att jag ändrar mig, men även där vet jag inte varför.

Tro det eller ej, men jag har ändå små mål i mitt liv även om de inte är alltför långsiktiga. Jag vet inte vad jag gör om fem år, men jag vet att jag och Evelyn dansar salsa på Kuba den 24e december och att jag ska jobba hårt fram till dess. Med studier blir ju livet en smula mer förutsägbart vilket kan vara en trygghet för vissa, eller ren tristess för andra (läs mig).

Det ska faktiskt bli väldigt spännande att se vad jag gör om 5 år. Jag är så nyfiken! Kanske har jag utbildat mig till virusanläggare (4 års utb.) och delar ut viruskakor till datorer och mobiltelefoner i min region.
Ja, för om jag har pluggat så kommer folk att uppfatta mig som ansvarstagande, självständig och målmedveten.

STALLET, ARBETET OCH MICHAEL JACKSON
i samma inlägg.
Klockan är halv fyra på morgonen och jag är pigg, nöjd och nyss hemkommen efter en härlig kväll på jobbet. Ja, nuförtiden hittar ni mig på Tröls Bar&Restaurang och jag trivs förbannat bra med mitt nya deltidsjobb! Faktum är att puben toppar alla mina tidigare arbeten, med ett eventuellt undantag för stalljobbet som faktiskt delar förstaplatsen med Tröls, och detta trots(!) att mina tider då höll till alla röda dagar på året där dagarna varade från 07-18 (inkl. 1:a maj, 1:a jan osv).
Visst hade även jag de oundvikliga självmordstankarna kl 06 på morgonen med 2h sömn i bagaget, det var obligatoriska tankar, men ändå var jag den lyckligaste människan på jorden när jag väl kom fram för att låsa upp. Creds till stalljobb!!

Men dock... Tidiga morgnar tynger mig och kan förstöra en hel vecka om jag har en framför mig. Inför mitt nuvarande jobb ställer jag väckarklockan på 15:00 och kommer till jobbet utvilad och fräsch vilket ju bidrar till en helt annan kvalitét på arbetet. Så är det, och logiken har talat i sömnen.


Nu till igår och Michael Jackson 50 år. Adams house party. Det blev en lyckad fest och jag hade verkligen otroligt kul,, dock med en viss besvikelse på självaste Michael som inte dök upp.
Nä, istället talade han in ett opersonligt meddelande på mobilsvar som jag fritt översätter;
"Jonna, Micke här. Ska softa Falcon i Örkeljunga med några kompisar ikväll, men vi hörs... moj."

Less!

Vilken grej säger jag, eller rättare sagt- vilken ko! De har fått mig.
Det var ungefär en månad sedan och vi hade festat loss i Liams lägenhet. Morgonen därpå såg stället ut som skit, naturligtvis, och jag drog till med min dåliga vana och förberedde mig för att stå för disken.
I diskhon låg ett mjölkpaket som liksom verkligen skulle komma att lyckas med sitt budskap. För på baksidan fanns en bild-beskrivning på hur man viker ihop paketet på det mest miljövänliga sättet. Det man sällan orkar ha att göra med och den egentligen vanliga och tråkiga proceduren där toppen klämms fast i botten som sista drag- ja, ni vet.

Men under denna bildlek stod det med barnsligt teckensnitt; Vi gjorde det på 9 sekunder. Vad är ditt rekord?
Och då var vi igång. Dammsugarn föll i golvet, trasorna blev lämnade mitt under arbete och vattnet i kranen fick rinna, -för mästerskapet kunde inte vänta. Visst fan skulle vi slå 9 sekunder! Vi kämpade så svetten rann, tiden skulle slås "hämta fler paket", "leta i soptunnan, kan finnas där", "nu är det MIN tur". Mjölkpaketen tog slut. Vi hade inte tillräckligt många, neej!

Och så var det över. Vi återgick till vårt arbete med den misshandlade lägenheten, städade, diskade och glömde våra rekordtider... Men Skånemejerier har haft mig sedan den dagen. Aldrig har jag flummat igenom en bättre lyckad baksida.

FOKUS. Fokus på kommande arbetsintervjuer och provjobb, hoppträning, kommande spelning. Fokus på vad som komma skall, fast med uppmärksamheten hos mina vänner. Vänner som behöver och förtjänar den. Jag jobbar på att vara tillgänglig utan att göra andras problem till mina och även om det inte är utan en viss oro, så går det okej.

Ja, jag fortsätter prata runt ämnet och jag fortsätter vara blödigt intern. Jag glömmer ofta att fler än mina vänner läser bloggen och utan bevis på just det så ska jag ändå jobba för mer öppna inlägg, läsbar för de flesta, helst alla. Det kan ju betyda att mina inlägg blir ännu mer ytliga (om de på nåt sätt är djupa nu) och om det visar sig nödvändigt så får det bli så. Det återstår att se, jag har ju inte provat än. -Fokus på framtida inlägg.

Fyfan. Bara loosers skriver om sin blogg i sin blogg. Ge mig en ny chans. Imorgon. Det här har aldrig hänt!

FLYT. Jag beskriver mitt tillstånd; arbetslös men eftertraktad. Ja, faktum är att mina arbetsintevjuer går alldeles utmärkt och jag är är i en situation där jag nästan kan "välja". Halleluja.
Med detta har jag börjat träna hästhoppning igen och trivs förbannat bra i mitt hästiga liv. Det senaste året har ju varit kamoflerat grönt, vågigt blått och militärt! Jag har saknat hästarna som bara den största hästnörden kan göra- inkluderat sömnlösa nätter och väggklättring.
Nu är jag tillbaka på hästryggen och känner glädje och uppskattning - lycka.

Ja, mitt liv har flyt och jag glider, men jag jobbar också på det svåraste (och klyschigaste) jag vet; Att njuta av det hela just nu. Leva nu, nu Nu. Det är jättesvårt. -Jag vet /alla vet/ ju att flytet förr eller senare möter trubbig mark och där är jag väldigt känslig. Jag vill kunna ta saker och ting med en nypa salt men det blir alltid en hel matsked extrasaltad bregott. En klump smör som har legat framme ett tag.

Nästa gång det blir trubbigt ska jag lägga bregottet på mackan istället och fylla på med en nypa salt. Jag ska helt enkelt inte lösa problemet som dyker upp utan ignorera och se ifrån.
-Kanske t.o.m utnyttja tillfället till att inte leva i nuet.

Plötsligt ser jag fram emot det.

MURPHYS LAWS

§ If anything can go wrong, it will
Corollary: It can
Corollary: It should
Corollary: At the most inopportune time
Extension: it will be all your fault, and everyone will know it.

§ If there is a possibility of several things going wrong, the one that will cause the most damage will be the one to go wrong

§ If there is a possibility of several things going wrong, the one that will cause the most damage will be the FIRST to go wrong

§ If anything just cannot go wrong, it will anyway

§ If you perceive that there are four possible ways in which something can go wrong, and circumvent these, then a fifth way, unprepared for, will promptly develop

§ No matter how long or how hard you shop for an item, after you've bought it, it will be on sale somewhere cheaper.

§ If everything seems to be going well, you have obviously overlooked something

§ In nature, nothing is ever right. Therefore, if everything is going right ... something is wrong.

UPDATES
Förra veckan spenderades i Italien med min nära och det var väl först när kom hem som jag förstod att vi hade åkt helt fel tid. För där sprang jag runt i San Remo och levde gott åt sveriges oväder... Där jobbade jag hårt på brännan i Monaco, shoppade dyrt i Milano och skrattade högt åt sveriges regn och rusk. Ja, jag skrattade -när Sverige i slälva verket slog sitt värmerekord för sommaren.
Lösaktigt!

Nåväl, jag tror ändå att jag hade det lite bättre.


Ikväll är jag lugn men med en orolig mage och jag lever på proviva, underbergs och ingefära- utan resultat. Jag är matt och uttråkad men glad och optimistisk, och om 1,5 vecka är jag arbetslös. Det känns inte mer än- ok.

Mer har jag inte och nu är det dags för ett strängbyte på guran.

LITE JOBB OCH LITE ROYNE
Helgen var oerhört uppskattad. Jag var så trött i fredags att jag deletade alla planer för kvällen och stupade klockan 12. Fantastiskt. Jag sov hundra timmar den natten och vaknade upp i en ny dag som jag ägnade åt mig själv och mitt cv. På kvällen vankades det jam i huset och jag trivdes mer än vanligt.
Igår toppade jag helgen med att åka till Falsterbo. Jag och ett par trogna hästvänner var sugna på Livehoppning, men istället fick vi det + bästa plats på vipläktaren med gratis mat och vin. Jag vet inte riktigt hur det gick till. Som om inte det var nog vann Royne Zetterman Grand Prix och dagen kunde inte ha blivit bättre, faktiskt.

Och nu är jag här, fast i mitt jobb. Faktum är att jag har sagt upp mig och letar desperat efter ett nytt, så alla tips uppskattas då jag är mycket öppen för förslag.
Ikväll har jag ont i ryggen, och imorgon springer jag sönder mina knän i trapporna igen.

Jag söker jobb.

Och så var det dags igen.
Hästarna kallar och jag är inte svår.

Snor
I mina ögonfransar hänger gårdagens maskara.
Den är inte klumpig men dock begagnad och den har dessutom spridit sig till andra delar av ansiktet. Det ser verkligen inte bra ut men jag fortsätter gnugga gojs ur ögonen som om det svarta vaselinet inte var där.
I min näsa pågår ett krig mellan snor och luftgångar. Striden är hård och orättvis, betungande - fruktansvärt irriterande. Jag vill bara andas, utnyttja min utomordentliga syreupptagningsförmåga. Oj vad jag vill.
Men jag hör dåligt. Snoret har en stark armé och nu har den täppt igen alla hål... Alla hål på kroppen är täppta med snor. Förstår du hur mycket snor vi pratar om här!?
Jag pratar högt säger dem, men jag hör så lite. Jag försöker med "blåsmetoden", håller för näsan och trycker för alla tiders hemlösa barn. Fan vad jag trycker.
Nitlott. Jag drog den. Jag gick på minan.
Örontäppan är värre än någonsin nu och det känns som att mitt huvud lider av övervikt. Min hy är dålig, torr och eländig. Det kliar.
Jag försöker med treo. Den löser upp sig fint i vattnet och jag önskar att mitt snor kunde följa treos exempel. Ja, jag ser hur den löser sig men jag hör inget brus. Jag hör ingenting.

-Allt jag behöver är en huskur men jag vet ju bara en som verkligen fungerar.
En som fungerar varenda gång.
Sömn.



gåslife

GO FESTIVAL!















Vilket Roskildeår!
Solen sken, marken var hård, ölen var kall och norskarna var överallt.
Jag sammanfattar veckan med en bild på mat, gnuggar ur det sista gojset ur ögonen och gör mig redo för att sluta dem.

Moj!

MOJ! Imorgon far jag till Roskilde för att vara borta i 10 dagar. Ha det okej, sverige!

MILITÄRISK MIDSOMMAR

Jag och 7 gamla lumpare firade varje mans enskilda muck i helgen, fast tillsammans. Försvaret delade på oss hösten 07 och nu skulle vi dra ihop den gamla plutonen igen fast i Köpenhamn. Många slitna gamla vänner hoppade av i sista sekund men vi var sju som tog sig ner och billigast undan kom jag som boende i Malmö.

Helgen blev verkligen lyckad. Mitt crew bestod av ett spontant gäng, öppna för kanske allt, och därför blev fredagen sådär maxad som en midsommarafton kan bli. Danskarna har ju dessutom sjukt mycket bättre koll på hur det ska festas, vad det ska kosta och hur länge det ska vara öppet. -allmänt känt. En fulländad 10-poängsfredag.

Lördagen sen, blev ett komiskt skämt. Vi spenderade dagen på Christiania, avslutade den med en pizzabuffé på strøget för att sedan köpa øl inför kvällens fotbollsmatch på rummet. Planen var förstås en lika fet utgång som natten innan.
Men det är där allt blir humor.
Mättnaden var ohållbar och svår att hantera och innan vi visste ordet av låg alla och sov. Hårt.
Vi vaknade aldrig av ryssland segerjubel på tv, inte av ljudet av folk på stan eller av den fruktansvärda värmen... vi vaknade helt enkelt inte.
Förrän då. När klockan var sju på morgonen. Danskarna sjöng "bananer i pyamas" på tv, svetten glänste på våra ansikten och vi hade påsar med oöppnade öl.

Nåväl. Jag står fast vid att helgen blev sjukt lyckad för vår vakna tid väger upp för lördagens haveri. Rakt av.

chris.



Imorgon delar jag ut post i Malmö centrum. Ja, jag är en tapper brevbärare för CityMail som ser ner på sig själv.

Fråga inte hur jag mår. Ni kommer bara bli avundsjuka.

För att förtydliga mitt föregående inlägg så är lumpen över nu och det är fantastiskt skönt. Jag firar genom att börja jobba redan på måndag och det blir CityMail som bjuder på det, motion, pengar och sysselsättning. Framför allt ska det bli skönt att tjäna 5-siffrigt igen.

Mucken blev härligt festlig och eftersom det inte räckte med självaste utgången helgen innan stora dagen, så utnyttjade vi Nordlander och hans 40-knopare för att göra muck 3 dagar lång. Vi satte nordlig kurs i Göteborgs skärgård, hälsade på vår gamla kärring HMS Jägaren (som 'otippat nog spenderade sin dag på varvet) och fortsatte sedan norrut.
Rött vin och Carlsberg gjorde svallet lite bättre, sol och krabbfiske gjorde huden lite finare och en marinerad flottig köttbit satte tungan på en nivå svår att söka på google.

Allt är över och jag är fri, men..
Nu undrar jag bara vart min besättning tog vägen? Mina trogna, lite gnabbiga, vänner? For flane!

















Den polska U- båten










Hoj polski






























Och så en bild i Matildas intresse.

Muck!
Jag har återvänt till det "civilia mörkret" är mer fri är någnsin tidigare.

Idag kilade jag ner på arbetsintervju och säkrade höstens inkomst.
Imorgon ska jag ut på havet.
Om tre veckor är det muck.
Om två månader springer jag över fältet på Roskilde.
-way to go!

Jam session at the beach.










Öl, eld och jam på Österlen gjorde fredagen till en lördag.
Jag väljer att sammanfatta det hela med den enda vettiga bilden på Love någonsin tagits.

Jag finner vädret ytterst tillfredställande och mina fräknar har vågat sig fram för att stanna. Jag tycker om dem mer och mer faktiskt, även om det finns 3-4 st som trivs bättre under en vältäckande fundation.

Lumpen bjöd på ett minnesvärt ögonblick i veckan. Vi hade en så kallad utbildningskontroll med långa marcher, tung packning och lite mat. Det var längesen.
Solen kändes ovälkommen under stridsutrustningen, men ingen vågade klaga på DJ Sun när vi ju har väntat så länge.
Mina fötter däremot grät floder och det var svårt att ta hänsyn till dem. Jag har små, smala och klena fruntimmer-fötter, okapabla till det mesta och svåra att placera i en mans känga. De fick stryk under marchen vilket de förstås förtjänade. 5h oavbrutet stryk.

Stryk övergick till en mer utdragen fast lättare fotmisshandel under kvällen. Inte lika plågsam, och lättare att se ifrån. Vi hade flera moment att genomföra och nu led jag väl egentligen mest av tristess. Allt utom skjutningen var fruktansvärt tråkigt.
På natten kom tältet upp i en förbannat långsam hastighet och när Majoren väkte oss kl 05 hade jag suttit vaktpost för 3 timmar sen och inte lyckats somna om.
Så med 1h sömn i bakfickan länsade vi området och begav oss hemmåt.

När vi kom tillbaka till basen firade Majoren oss med en sista övning. Jag var fruktansvärt opepp och egentligen helt inställd på bingen, men istället sprang vi iväg mot en stridshinderbana.
Just då led jag av sömnbrist och lättare illamående men när jag ser tillbaka på den så var den fantastiskt rolig. Och att jag var den enda som inte bottnade i vattenhinderna var ju bara ironiskt kul.












I helgen skulle jag egentligen ha varit på havet och letat fiender, men eftersom HMS Jägaren, som har varit på varv i fyra månader, fortfarande saknar vindrutetorkare(!) så har jag varit hemma och masserat mina fötter istället.

Sveriger västkust ligger inte säkert till.
Rädda sig den som kan!

FÖRST GJORDE JAG SÅ, OCH SEN GJORDE JAG DET OCH SEN DET.
Jag är fantastiskt lycklig.
När jag skriver det så funderar jag på om jag någonsin har varit såhär djup i min blogg förrut, och med det förstår jag ju att det är dags att glida upp till ytan igen eftersom det här inte är en blogg för personlig blottning, utan för interna och ytliga inlägg, säkert fruktansvärt tråkig om man inte känner mig, inte minst med den här alldeles för långa meningen som ju är långt ifrån grammatiskt okej.

Jag börjar om.

Molnen tog paus idag, så jag och solen softade på altanen med ett stränginstument och lite tobak. Elisabeth kom förbi och joinade oss över en pipa och mamma passade på att berätta för henne hur snygg hon var. Jag höll med.
Pipan smakade verkligen vår och Elisabeth bjöd på färska uppdates om senaste nytt. Det blev en timmes ventilation för oss båda och sammanfattningsvis kom vi nog fram till att läget är "stabilt men oklart" och det kommer det att för alltid vara.

Med det sa vi tjing tjing och snart hade skuggan gjort intrång i min trädgård.
Solen gled iväg och jag bestämde mig för att följa efter. Tillsammans sprang vi en för lång runda och i parken träffade jag systrarna Schmidinger som var där med samma avsikt.
Mina fötter var lätta när jag sprang hemmåt och lagom till duschen hade solen åkt utomlands.

Ikväll undrar jag om jag bloggar för sällan för att förtjäna en blogg. Jag försvarar mig genom faktumet att jag inte är hemma varje dag och avslutar inlägget ungefär lika grammatiskt fel som jag inledde den. Jag gör det kort, tvärt och utan ett vidare avslut.

Efter ett tappert försök i att få träffa den fulltidsarbetande ElisabethVonVelig ikväll, släppte jag henne lös tillslut och lät henne agera efter hennes egentliga torsdagsplaner. Planer som började med borde och som jag njöt av att inte ha på schemat. (Jag njuter fortfarande och har inga planer på att ägna sekunder åt medlidande, faktiskt).
För, lockbeten som vattenpipa, jam och lustgas blev tillslut för mycket för min vän och när hennes velande överväganden nådde klimax förstod jag ju att jag var ett svin som ens funderade på en fortsatt plågsam övertalning. Dilemmat handlade ju om framtidsviktiga betyg /slash/ gas, tobak a la syrebrist deluxe(!), så det hela slutade väl egentligen med att jag valde åt henne, åt sunda vägar.

Men nya färska planer smeds med vilka jag skickade ett anonymt meddelande till Emma via brevduva. (Brevduvegrejen är förstås ett enda stort bloggljug). Jag myttade och förklarade att jag skulle dyka upp om 40 minuter och 10 minuter senare var jag där. Wonderful.
Emma bjöd på softning kaffe, TV3 och kanal5. Vi lärde känna männen i amerikanska Gordon's Kitchen Nightmares som enda alternativet eftersom jag vägrade ödsla tid på de få kanaler som jag ju har hemma.
-Det var skönt att se på TV och om det finns ett uttryck som heter "jag ser för lite på TV" så drar jag det nu.

Enough!
Perfekta torsdag, återkom.

Mina ben vill jobba, min lunga vill härdas, min kropp vill svettas och min hjärna skäms över att det var 7 dagar sen. Snön däremot vill luras, komma och gå, hata och hindra mig.
Min tillvaro är kluvisk - pigg och alert medans ögonen låtsassover! Det mesta utom allt går som jag vill och precis när humöret pendlar i uppförsbacke börjar det snöa igen.

Nej, väderleken har bestämt sig för att inte bestämma sig och jag tänker låtsas som att jag inte bryr mig. Jag behöver en powerwalk, tobak och gas, och snö är ju bara vanligt vatten.
MOJ

jag älskar skånes städer internationellt.

Esleaf
The rock
Countrcrown
WholeSjungCastle
Angelislet
Heeaar
Y-town
Only
Scanear
ThreeSmileCastle
Bridgemill
Grove
Pocket
South Sand Village
What what
Thurecow
Mothvirgin
Horsewooda

I kvällens inlägg väljer jag att inte prata om försvarsmakten (vilket jag uppenbarligen finner väldigt svårt med tanke på hur jag precis inledde det hela). Nej, för det som faktiskt dominerar min tid nuförtiden är inte grönt alls, utan snarare nyanser av vänner, familj och intressen.
Jag älskar det -men hatar det och jag njuter medans jag klagar -Ibland tror jag t.o.m. att jag har glömt hur det känns att göra nytta.

Nej, som sagt borde jag hålla mig borta från ämnet och det är planen för följande predikan.

För 3-4 år sedan hörde jag en fantastisk låt, eller egentligen en fantastisk röst till en fin melodi, men som liksom smäller till mig nu flera år senare när jag får höra den för andra gången i mitt liv. Jag hittar den på en sida som heter youtube (känner ni kanske inte till), och när jag bestämmer mig för att engagera mig i texten ångrar jag mig. Bara sådär!
Jag ångrar att jag inte skolkade loss från lektionerna i Engelska, och jag önskar att jag min far inte var engelsktalande.

Rösten kom från nazistiska stämband och från mina högtalare haglade nu 4 nazi-verser om stackars tyskar som fryser ihjäl i snön. Allt inlindat i en ljuv kvinnoröst tillsammans med ett par vackra moll-ackord på piano.
Jag älskar den -men hatar den och åter igen njuter jag medans jag klagar.
-Känns gjort.

7 dagars permisson hade gjort mig glad för 5 månader sen.
Idag blir jag istället förvånad när vi är i tjänst längre än fyra dagar i sträck.
-Militärt trams.

Nej, det händer inte för mycket i Göteborg nuförtiden, kanske ännu mindre i Malmö, och eftersom jag och lumparna träffar varandra så pass sällan ^^ - tog vi oss upp till Kalmar och Karlström i helgen för att göra som planerat. Gosa, dricka god öl och besöka en av Kalmars nattklubbar.
Det jag minns tydligast är nog det som syns på mina händer. -För när Karlström var som mest sugen på en promenad i skogen var klockan 03:30, och när jag var som mest ostadig i fötterna mötte jag en taggbuske som var sjukt sugen på att försvara sig.

Jag föll, och den bet, jag glömde och huden växte igen. Om bara mitt läkarkött hade vetat bättre hade den sett till att få ut taggarna först!

-Nåväl, ingen smärta utan beröring och jag ska nog kunna arbeta utan mina händer.


Idag är jag trött och slö, och hunger har dominerat dagen.
För lite aptit för kall potatis och för lite energi för att värma den.

SYN.

Halleluja.
Mina kära kamrater från besättningen tog sig ner till Malmö i helgen för att skaka rumpa med mig och andra äkta skåningar. Det har varit väldigt festligt, och ikväll planerar jag att ligga på mage i soffan och rabbla alfabetet. Kan behövas.

Igår tog jag mig en funderare över vilken familj som egentligen är sorgligast!
Familjen Andersson (Sune mfl.), Flanders (Ned och gänget), eller familjen i Telia-reklamen.
Fast mest av allt undrar jag vad de gör ikväll.

..-. _ .--- _ ---. _ .-..

Jag vet verkligen inte vart det gick fel, jag råkade helt enkelt svara på 30 ididotiska frågor!?

(hur kvinnlig är du?)
"Din poäng: 28
Du är inte jättekvinnlig, men ibland så lyser gosigheten igenom dig... eller missuppfattas du kanske?

Totalt har 165946 personer tagit testet. Den genomsnittliga kvinnlighetspoängen bland alla dessa är: 119"

Prince Michael Joseph Jackson, Mickes äldsta son, fyller 11 år idag. Fest!

Ikväll hänger jag på michael jackson radio.com. Mickes fantastiska album Thriller fyller nämligen 25 och på hans radio bjuder de på sköna intevjuer av Quincy Jones, Paul mcCartney och gänget -för att berätta, avslöja och chit-chatta om hur kul det var att vara med. Albumet är ju fortfarande det mest sålda jävla albumet i världen, halleluja, jag tror jag måste ha fest!
Ja, fest blir det- soon enough to stay close!

Helgen spenderades härligt nog i Göteborg. Det var jag och några festsugna lumps som stannade för att utforska avenyn. Nordlanders hem blev snart allas och vi tackade genom att äta hans mat, sova i hans soffa, åka med hans bilar och i princip- ta hans pengar. En jävligt bra helg helt enkelt..!

Väl i Malmö ikväll träffade jag Sara på centralen. Vi ljöd av glädje och efter att hon hade skådat mig uppifrån och ner bjöd hon på en välbehövd liten återställare. Hon såg ju före mig att den var nödvändig och nu är jag back on track igen.
Dock känner jag att det definitivt är dags för en hygienisk halvtimme. En dusch som jag redan borde stå i, och en dusch som jag borde ha prioriterad högt för länge sen..

moj, "är gul snö. det kan va öl."

kasern by night.

Försvarets budget är patetisk, vardagen är enformig och min militära utbildning är ett stort skämt.
Jägaren (fartyget) håller till på varvet och chillar torrt nu i ett par månader. Vi, besättningen, är bosatta på land för att vara så oviktiga som möjligt och våra befäl jobbar hårt med att fylla ut våra sjukt onödiga dagar med meningslös utbildning.

Vi är 6 st rastlösa, meningslösa korpraler som egentligen bara vill ha lite utmaning. Och utan att vara för seriös så kan jag nästan säga att jag trivdes bättre med att hänga över relingen och spy lös hela min arma kropps innehåll, -än med dagens verksamhet. Och även om det finns en kort vals ironi i vad jag precis skrev, så förstår ni nu hur "kul vi har det".

Vi har roligt tillsammans, men när veckorna domineras av fritid så är det svårt att på riktigt uppskatta den lediga tiden. Jag tänker på känslan jag får när dagen är slut och vi är fria, och jämför den med hur det var under lumpens första 4-5 månader.
Då var vi trötta, och njöt verkligen av att få vila. Idag tittar vi på klockan och jämrar oss över att "det finns så jävla mycket tid, så jävla lite pengar och så jävla lite att göra".

Faktumen har råkat blottas rejält den här veckan och med missnöjet tog vi oss ner till stan igår och tröstsöp. Ja, när jag tänker på det förstår jag att det hela inte var annat än en helt vanlig tröstfylla. -För att få tiden att gå och för att kunna somna lättare.

for helvede!

Gosig weekend med spontana fester, 8 poäng.
Mina egentliga planer för den här helgen blev totalt ignorerade.

I fredags var det fest hos eksjöiterna. Där fanns mat att dricka och dryck att äta, närmare bestämt soppa och drinkar med 90%is. Magic Bullet var tydligen 'grejen för kvällen' och fyllan fick ätas med sked.

I lördags var planen -gos.
Jag skulle gulla, dricka vatten, titta på tv, fila eventuella naglar- ja du vet- vara ovanligt brudig. Men så efter ett sjukt kort telefonsamtal var jag påväg.
Vi hade en skön 3-manna förfest, och när ägaren till lägenheten drog på konsert var två kvar för att spela på hans instrument, lyssna på hans musik och dricka hans vin.
Det hela slutade med dans och många kära återträffar på Inkonst. Där var musiken fantastiskt bra, och svetten osade fisk när den blandades med de andras. Det var härligt.

Ikväll fick jag min dos av the BG's. De kom på besök och vi gled igenom en rulle, för att sedan uppdatera våra oseriösa liv över te och tobak.
Jag softar i grönt, Matilda glider, Benjamin är neger och Elisabeth super bort sina pengar.
Detta var förstås inga nyheter och snart hade de försvunnit ur mitt hus igen.

Fantastiska söndag, varför måste den ta slut!

nordlander trivs bäst i masten.

2007 var minst sagt ett händelserikt år och jag minns det som om det var förra veckan faktiskt.

Jag minns att det hela inleddes med en för kort klänning på möllevångstorget. Två minuter innan tolvslaget hade min champagneflaska lämnat mina händer för att bli tusen bitar på torget och nu stod jag och sörjde något som jag egentligen inte alls behövde ha i mig. Man kan nästan säga att jag lyckades missa tolvslaget trots att jag stod mitt i centrala Malmö.

Visst var det en sval vinter, jag minns att jag gillade det starkt.
För våren sen bjöd på regn och värme men kaos. Javisst, det var kaos i mitt liv och något som mina vänner bittert fick stå ut med. Men de lät mina äckliga problem stå i fokus och allt löste sig naturligt innan det hade blivit maj.


Redan i Maj invigde vi festivalsommaren. För Siestafestivalen bjöd på Peps Persson och vi var där för att gunga loss.
Katastrofområde. Medelåldern 13 fick vårt gäng att se ut som mor och far-föräldrar, och när barnens sprit och cigaretter tog slut, natten till sista dagen, blev det kaos på området. Det roade mig. Deras liv hade ju gått isär!

Sommaren hade bara börjat och innan jag visste ordet av hade Hultsfred och Roskilde gjort 2007. Det var blött och kaotiskt men precis vad jag behövde. Festival är så bekymmeslöst och det är så jävla underbart.


SLUT PÅ DET ROLIGA. Inryck.
Den 30 Augusti ryckte jag in i lumpen för att göra min värnplikt riktigt för att känna mig viktig och det är ungefär där halva 2007 försvinner. Jag började leva ofrivilligt sunt och precis som förvarnat ångrade jag ibland mitt idiotiska val, speciellt i början. Men alla vet att det är vad man gör det till, och det jag minns idag från min värnplikt som har gått, är jävligt roligt.

Idag har jag ett halvår kvar. Jag har fått fantastiska vänner, en stadig ekonomi men ett patetiskt närminne.
Men jag jobbar på det, utan att lova något.

3/5 Adams family

Jag upptäckte nyss en fet lögn i mitt inlägg den 16 december, där jag påstod att grejen med att jobba på havet under Julhelgen "inte gjorde någonting".
Årets lögn.
2007:s alldeles förfärligt lösaktiga lögn!

För, på havet var vågorna +/- 4m, och där var jag, utelämnad åt sjösjukans heltidsanställda djävul. Trots piller och mentalt arbete såg jag nämligen till att måla om fartygets utsida 7 gånger från min utkikspost och jag var inte den enda.
-Julafton var en enda stor kräkfest och vi var en oanvändbar besättning som luktade skit.

Att jag sen firade annandagen med en favorit i repris gjorde inte veckan behagligare. Ångest på jobbet så att säga.

Näring köpes!


"Adams, här är din lunch. Varför inte kasta den överbord med en gång?"

Halleluja! Spontanare kväll än igår går inte att hitta på google. That's for sure.
Jag upptäckte att lönen hade gosat in sig på kontot redan på självaste fredagen och, bara sådär, blev jag sjukt rastlös och salongsberusad på ingenting. -Min hemmakväll hade blivit ett skämt.

För kort därefter, någon timma innan midnatt, skickar emma det där "jonna!jagärhemmanu!öl!golden!"-smset och på ingen tid alls blev även min ingenspritikväll-kväll ett riktigt roligt skämt.

På Golden drack vi billigt, oavbrutet och för mycket, och Bodoni var dealen för kvällen! På vägen dit tog jag en väl medveten omväg för att kolla humöret i KB:s rökruta och innan jag visste ordet av stod jag i fel kö. En kö som visade sig vara helt rätt kö egentligen.

Folket var allså på KB och inatt ville jag stå för kalaset. Så när jag ofrivilligt blev tvingad till gratis inträde, helt enkelt förbjuden att betala själv, ställde jag det hela till rätta genom att missbruka uttrycket "öl! jag bjuder" för mina vänner under kvällens lopp.

Kvällens lopp hade blivit nattens maratonlopp, och när jag äntligen hade tagit mitt förnuft till fånga avslutades det hela för ren och skär sömn. Jag somnade... sjukt kissnödig och sjukt sugen på korv med mos.

Imorse hade hela mitt liv blivit ett riktigt ironiskt skämt.
Så jag flydde, tillsammans med min familj, till Torna Hällestad för att smaka på ren luft.
Det smakade fantastiskt.

Bloggeri bloggera.
För ofta har jag och elisabeth märkliga diskussioner. Igår råkade jag av en händelse ringa henne mitt i natten och jag hade kunnat betala obegripliga summor för att få höra en inspelning av det hela. -Jag var högljudd, raskt gående på en gata med dåligt rykte. -Hon däremot påstod sig vara "dödens trött" och om hon pratade i sömnen eller helt enkelt var hög som ett svin, har jag ännu inte luskat ut.
Hur som helst var det fantastiskt roligt.

Idag njuter jag av veckans långa julpermission som sträcker sig till den 23e december.
Javeest, det 24e kastar vi loss för att tjänstgöra ombord hela dagen, och min inställning till det hela är ingen inställning.
För det gör faktiskt ingenting. Ingenting alls!

Jam jam jam i huset. Vilket jävla jam sen. 14 timmar oavbrutet Jam(!) helt enkelt.
Och det var inte förrän imorse, när solen gick upp och klockan blev 08 som sista strängen hade tagit sin ton. Vi var 4 kvar för att stupa, efter ett halft dygns oavbrutet spelande som lika gärna hade kunnat pågå i minst 3 timmar till.

tack, välkommen åter.

Max på hemgång:
"Man vet att man har hittat rätt när man känner sig som en svikare för att man går hem kl 06."

Nu har vi nyligen flyttat ombord på vårt nya hem, HMS Jägaren. Ett vingligt åbäke på 36 meter som ska säkra sveriges västkust mot ovälkomna ryssar och stockholmare.
Men så kommer promlemet ombord. 11-2-18/003 SM ADAMS med kryss i listan. Det är jag, tillsammans med sjösjukan. Javisst, mina 7 månader på havet inledde jag genom att spy tre gånger- första dagen till havs, och sen den dagen har jag fått leva på piller och plåster för att kunna göra mitt arbete riktigt ombord.
-Det går bra nu.

För övrigt saknar jag mina vänner som jag inte hinner träffa. Helgen är så kort, och innan jag hinner bestämma mig för vad jag ska göra med den, sitter jag på tåget tillbaka till göteborg. Dessutom förstår jag inte varför Emma inte kan visa lite jävla hänsyn, packa sina grejer, resa hem från Barcelona och umgås med mig istället för en massa solbrända spanjorer! Bah, vad är grejen?! ^^
-Det går sådär nu.

Ni vet vad jag pratar om.
-När man spelar och sjunger och lägger till en liten extra ansträngning för att dra igenom låten riktigt bra, helst ett par gånger, tills det låter! Men så drar någon en ovälkommen falsk ton och man börjar man SKRATTA! Det är inte ens lönt att fortsätta.
Klockan har blivit mycket, gitarren stämmer om sig, kaffet leker alkohol - och plötsligt är det fullständigt omöjligt att ens försöka inleda låten en gång till. Istället vrider sig man av skratt och man vet helt enkelt inte vart man ska ta vägen!
Det var min lördagkväll och elisabeth var där.

För övrigt har permissionen varit billig och jag har fullständigt njutit av mitt klena saldo tills idag, när lönen kom och gjorde intrång i mitt liv. Den fullständigt tog över min hjärna och jag förstod ju direkt att den skulle bort.
Så, efter ett mini-jam i musikaffären bytte jag varenda krona mot en ny mandolin, som jag inte hade råd med egentligen. Jag vet inte vad som hände, men efter ett dystert léende åt kassörskan hade läckerheten blivit 400kr billigare och min.
Som det kan gå.

Idag slog det mig förresten hur långt man faktiskt kommer med 1kr och 86 öre... Ingenstans!

Ikväll saknar jag 2:a pluton.
Vi har ju splittrats nu för att tjänstgöra i olika delar av landet, och det suger ganska hårt även om jag trivs i Göteborg.
-2:a pluton för helvete! Vi snackar familj här. Vem fan splittrade vår familj!?

I veckan har jag slagits, blivit slagen och mosat nacken.
Javisst, min ömtåliga jävla hor-nacke har varit rejält oanvändbar nu ett par dagar, pga. en stridsövning, och den har därför mest hängt på sidan och kvidit!
Den lider.
Den lider av sträckning och överbelastning, klena jävel.

Så, i helgen har jag levt som en tvättäkta invalido, med en smärta som jag enkelt söp bort igår. Lätt som en plätt! Jag låtsades helt enkelt att det fungerade(!) och min klena, lättlurade nacke gick På det, rakt av!
-Fan, det fungerar varenda jävla gång.


Söndagen nu, betér sig som vanligt. Jag bloggar, spelar sönder f.d bra låtar, och snusar skavsår i tandköttet.
Jag är inte redo för det militära imorgon.
Jag är invalid.
Ivalida är inte redo.


-

oroväckande telefonsamtal?


Jonna: Tja bettan. du ringde mig inatt slyna.
Elisabeth: haha, nu vet jag inte.
Jonna: var är du?
Elisabeth: jag vet inte..
Vaddå ringde jag dig inatt?
Jonna: Men ja! Vad ville du, sär?
Elisabeth: Men lugna dig, jag ville kanske kolla läget!!
Jonna: Så du ringde 04:41 och ville kolla läget?
Elisabeth: Nä. Eller ringde jag dig verkligen inatt?
Jonna: Ja två gånger. Var är du nånstans?
Elisabeth: Men jag vet inte. Typ i dina hoods. Eller nej.
Jonna: eeh.
Elisabeth: Jag kommer hem till dig ikväll så du vet.
Jonna: nej.
men okej kanske, ska vi dricka lite whiskey?
Elisabeth: ja! nej.. ja, nej, ja, nej. ja. Jag har inte tid med dig nu! Hejdå!!

Betty säger:
hur går det med michael jacksons skiva egentligen?
wednesday säger:
vet inte! sökte på internet igår, men hittade inget!
Betty säger:
gash
wednesday säger:
blir så sne
wednesday säger:
varför ringer han inte och berättar!
Betty säger:
ellerhur...
jävla micke, sjukt besviken på den grabben
wednesday säger:
jag med! ringde häromdagen och så självklart ska han låta sådär glad.. "hiii jonna!!!" och sen något i form av "Can I call you back?" Sen hör man Quincy Jones i bakgrunden jälla om nånting
Betty säger:
men gash, blir så jävla trött!
Betty säger:
Vi talades också vid för ett tag sen. Då var han helt sentimental o bara typ "Sorry for being a bitch in SaudiArabia, but I hade to get away from everything"
Betty säger:
sjukt lack!
Betty säger:
han är överkass på att höra av sig. Mongo.
wednesday säger:
ellerhur. ok, visst han ringde i morse, men klockan var 7:30! Så jag klickade honom.
Sen får jag ett sms; "Jonna, I'm in Ireland at the moment and I need Your help with one of the tracks in the new album. What if u come over next monday?"
wednesday säger:
hora
Betty säger:
ellerhur.. platiskopererade hora
Betty säger:
NEEJ
Betty säger:
haha!
wednesday säger:
!!

9p

Permissionen är slut och jag är sjukt redo för imorgon.
Göteborg är grejen och mamma är rädd för att jag kommer gilla stället. Själv är jag inte orolig.
Jag hoppas på mycket hav, lite land, och ett säkerhetsavstånd från dialekten. Mamma menar att just göteborgska är lätt att anama, vare sig man vill eller ej. -hon är orolig igen... och jag också.

I veckan har jag varit sådär härligt ignorerad. Mina vänner har verkligen ställt in sig på faktumet att jag inte är hemma och det hela har resulterat i att ingen har velat se mig över huvud taget under vardagarna.
Enformiga jävla vecka! 4h TV, 1h pling plong med olika instrument, 10km löpning, ständig uppsikt över internet, bajsa, kissa, äta för lite, ringa vänner, planera helgen... Ett enformigt tråkigt mönster.

Så kommer helgen och, bara sådär, finns jag.
Plötsligt, när jag egentligen bara vill plantera mig i soffan och ha tråkigt, börjar folk höra av sig och telefonen jobbar heltid medans min vilja har permission. Jag lovar alla att dyka upp och oavbrutet letar jag efter tid där jag kan vara spontan.
Det går sådär,, men på något naturligt sätt löser det sig och helgen blir så jävla bra.
Vänner, whiskey, jam, musik, kaffe, öl och vatten... Det kan vara precis som jag vill ha den.

9p.

bloglife.

-Det känns alltid precis likadant.
Min bror lyssnar på techno, min syster lyssnar på reggae och när ljudet når mitt rum har det lyckats bli en sorts obehaglig reggaetechno!! Skulle jag nu sätta igång min musik skulle jag skapa en helt galen och oacceptabel trippelgenre, långt ifrån vad som är okej.

Det är i det här skedet som jag stänger dörren och bloggar loss.
Och det är enkelt. -Jag vet alltid vad jag ska skriva.
Håll med mig om att det är hemskt tråkigt att läsa en blog som inleds med "Jag vet inte vad jag ska skriva...". Personen i fråga pallar ju verkligen inte bjuda på sitt ointressanta liv, och mår dåligt över att det tyvärr är det enda de kan tänka sig att bloggen skulle vara till för.

Blogga om något annat, eller hoppa dagens inlägg, säger jag. Annars har ni fan förlorat mig! Jag tror dessutom att jag talar för flera!
Det här kan verka som ett ett påhopp,,, och det är precis vad det är.

Nu får ni dock inte tro att min blog kommer bli bättre, roligare eller mer intressant.
Den kommer att hålla samma gråa färg och samma sketna klass, innehåll och interna bilder, samt, (tro det eller ej) genomtänkta inlägg.

Morsing!!

Imorgon ska jag springa hem till elisabeth
och tvinga henne att umgås med mig.
-Så pass länge att hon aldrig vill träffa mig igen efter det.

Efter en deprimerande vecka med 6 prov står jag inför en helt fantastiskt permission. Nio dagar är ett faktum, en tillgång och framför allt inget att skämta om! In your face!

Nog om det gröna.
Det gröna har ju blivit gult och rött sen hösten tog fart, och det enda som egentligen känns lovande med årstiden, är förra årets uttalande om michael jacksons ev nya album som skulle släppas fri i dagarna nu.
Mina förväntningar på albumet är låga och mitt förtroende till ryktet är obefintligt.

Men det gör faktiskt ingenting.

jag är beroende

Det finns ingen hejd på sjukdomarna. Även om man ofta blir en smula bättre under helgen så räcker det med en natt i logementet för att vakna upp med knivar i halsen dagen efter. Smittan är snabbare än ljuset själv! Rädda sig den som kan!!





















På natten drömmer vi om v44. En förflyttning men också splittring till olika städer och fartyg för att göra vår plikt riktig!
Vi drömmer om sjösjuka, fisk och utlandsresor, hav och blåa sjöstriduniformer.
Ja, vi är en familj i gröna kläder som hatar gröna kläder.

hört.
1. Fixade ni några fjortisar i onsdags?
2. Nej det är rätt lugnt på den fronten. Jag har en säker fitta där hemma
1. Gött. Jag kan inte ha flickvän.. Man är ju otrogen så fort man går ut! Jag menar, men går inte ut för att festa, man går ut för att få fitta.
2. Jo sant, och för sprit möjligtvis.
1. Ja det är klart.

Helt underbart.

Min hals leker en sjukt tråkig lek, och jag är ofrivilligt med och leker. Min käke sen, betér sig som om den har fått en fetsmäll. En smäll som jag iofs förtjänar men som jag inte alls har fått!
-Min kropp över huvud taget, vägrar sammarbeta och jag tycker hyfsat synd om mig själv faktiskt. Och det gör jag så pass mycket att ingen annan behöver göra det.

Igår tog jag mig till en sjukt härlig och perfekt inflyttningsfest och jag hade roligt ungefär hela tiden. Men mina öron, min hals, käke, knä och mage kastade sten och rev mig i ögonen. Jag fick stryk av mig själv helt enkelt och det är idag jag får lida för det.

Så, det är dags att inse att jag faktiskt är sjuk och att det kan hända mig. Det händer nämligen för sällan för att jag ska kunna acceptera det när det väl händer.

Slutdeppat. Livet är bra.
Ha det okej, tjing.

Den här permissionen kunde inte komma lägligare.

Personligen tycker jag absolut inte att jag är kort och liten, men vid två tillfällen kan jag nästan erkänna det faktumet.

1. När jag ska gå på toaletten i Karlskrona och lamporna (som tänds automatiskt när någon går in) inte tänds!!!

2. När jag umgås för mycket med Ridklubbens bjässe till valack, Walter.

Jag saknar verkligen det där djuret. inför tävling

Congratz Micke! I onsdags fyllde han 49 och
jag hoppas verkligen att det firades ordentligt.

Tårta, öl och whiskey gjorde lumpen lite
roligare den 29e, och lite jobbigare den 30e.

Det är absolut inte inte okej att ha roligt under skjutövning.
Citat befäl; Lötjnant: - "glädje upphör!"

Jag är omringad av folk från "inte skåne" och min dialekt har fått sig en omgång därefter. Jag vet att min dialekt alltid har varit fucked up och 'oidentifierbar' men nu är den verkligen odiskutabel och o-okej.
Tänk om det var allt...
I fredags inledde jag festivalen på torget med en banan och en ramlösa, och igår knäckte jag några öl tack vare att jag är så patetiskt lättövertalad. Berätta för mig vad det är som händer!

Men!
Det är nästan okej att de bort bortom skåne, för vi har roligt.
Och, jag har haft en perfekt helgpermission.

Absurt, roligt, jobbigt, spännande, stressigt, lärorikt och svettigt. Lumpen är ungefär som jag förväntade mig, men inte som jag föreställde mig. När det blir jobbigt är det jobbigt, men när jag går och lägger mig kan jag komma på mig själv med att se fram emot något nästa dag. Blandade meningar om skiten, som ni märker.
dock kan jag bara säga; helvete vilken effektiv utbildning.

Nu är jag hemma på min första permission och min kropp är trött och täckt av myggbett. Fredag och lördag är med mig och på söndag far jag tillbaka till mina kamrater för att tillsammans åter igen
bli mosade av kadetten.

Imorgon är det min tur att göra min pliktiga värnplikt riktig, för att känna mig viktig,, och jag lämnar Malmö med glädje eftersom Karlskrona känns jävligt mycket mer hipp just nu.
Södra skåne är en vattenpöl.
Vi äter och dricker öl under tak hela dagarna, blir feta och deprimerade, förkylda och raslösa. Jag försöker inte påstå att det är snustorrt 3h norrut, men där blir jag i alla fall sysselsatt och har inte tid att vänta på uppehåll. Förhoppningsvis.

Fan vad jag inte har en aning om vad jag ska in i- Åter igen borde jag få en fetsmäll där jag förtjänar den.

Jag tycker så illa om lappar! Speciellt när de sitter på vindrutan.
Staten vill verkligen att jag ska städa mitt konto på de patetiska småpengar jag ligger inne med. Berätta för mig vart rättvisan tog vägen, och när.
Pappa menade att jag skulle se det positivt. Att staten uppmärksammar mig och inte bara ser förbi mig!
Jag förklarade för honom att humor inte var något att skoja om.

Förra veckan var ju en bra vecka. Falsterbo, fest och Möllevångsfestival, musik, BG och vaseline.
Nu är jag inne på min sista vecka i frihet, varför måste den ta livet av mig?

Jag låter deppig, men det är jag inte. Bloggen råkar bara få en väldigt tråkig färg varje gång jag har haft en dålig dag.

Varför är min blog så grå förresten?

Åh nej. Jag gör det igen.

Lägg upp en bild på:

1. dig själv som lyckligast.
2. dina föräldrar.
   
3. den senaste du fick sms av.
4. den artist du lyssnat mest på och fortfarande gillar.
5. någon du önskar vore hos dig just nu.
   
6. ett ställe du saknar.
7. dig själv som liten.
   
8. dig själv full.
9. din kompis full.

1. dig själv som lyckligast

















2: dina föräldrar

















3: den senaste du fick sms av.

















4: den artist du lyssnat mest på och fortfarande gillar.
















5: någon du önskar vore hos dig just nu.

















6: ett ställe du saknar.











7: dig själv som liten

















8: dig själv full.













9: din kompis full.

Jag är så trött på att ha mig själv att skylla.
När ekonomin spricker, mina nyklar försvinner, gitarrsträngen smälls av, eller när jag blir sjuk(!),, då vet, och hatar jag, att det är mitt eget fel.
Nu är jag sjuk, och jag avskyr att jag vet varför.

Roskilde var blött, och jag älskade det verkligen.
Jag älskade det så mycket så att jag hur gärna som helst kunde ta en för lång joggingrunda i ösregn dagen efter hemkomst.
Jag älskade det så mycket så att jag direkt efter rundan ägnade mig åt tält-tvättning i trädgården i två timmar, som om jag kämpade för att bli så genomblöt som möjligt. Jag var ju redan dyngsur?
Och jag älskade det så mycket så att jag definitivt skulle dricka öl till kvällen och sen se till att sova så lite som möjligt.

Jag bad om förkylning.
Rakt av, bad jag om den.

Jag hatar den. Men jag har mig själv att skylla.

Liam var så jävla ful i sin "skydda-dreadsen-mot-regn"påse, så jag gav honom en förnedrande slap.

















Det skulle jag inte ha gjort.
















Absolut(!) inte ha gjort.
För Liams stubin var så jävla kort!
















Min med.

















Det hela slutade tillslut med att jag på 10 meters avstånd började kasta lera och skrika "JAG GEER MIIG!".

















Leran smakade förresten som den luktade.

Vaddå regnade? När då?

The whole story is to be revealed -soon enough to stay close.

Hejdå sverige, dyr öl och normal dygnsrytm.
Hej Roskilde, musik och fest.

Idag åker vi, och det enda som tynger mig lite är att vi ska stå i kö i ett dygn, i regn, i lera och med ett gäng danskar.
Men det kan bara bli festligt!

Igår såg vi Groundation live på tangopalatset. Fan vad bra det var.

Festen börjar kl 04.

Nattjam i replokalen gjorde söndagen till en måndag. Bättre övergång, från datum till datum, finns inte på hela jorden. Jag får inte nog.

Min totalt förskjutna dygnsrytm sen, fick sig en stöt imorse. Lösaktigt tidiga 11 steg jag upp för att hjälpa till att bära lådor och flyttstäda. En insats som tog mest hela dan och som fick mina armhålor att lukta bränd plast. Det var konstigt, men härligt.

Kvällen sen har varit ohändelserik', nördig, och kort.
Och den är dessutom snart slut.
För tillfället ger internet mig ingenting och jag lider av snusläpp-komplex, ölmage, och en hårt åtsittande mättnad som varat i 6h.

Ja, värre problem har du hört talas om, men sköt dig själv?

Igår badade jag i havet för första gången denna sommaren.
Det var kallt och fett ovärt.

wednesday säger:
jag drar nu! Kommer lite efter 6
wednesday säger:
ska gå ner och tvätta pipan nu


Vad fel det hela hade kunnat tolkas, och vilken jobbig stämning det hade kunnat bli då!

Home sweet camp

hört, hultsfred 2007:

"Vet du vad jag gillar med metal? Den sjukt sköna tystnaden när låten är slut"

"-Fan vad alla är fula!!
-Här, ta ett sup"

"Jag ska bli frisk. Sen ska jag röka som en fitta och bli sjuk igen"

"Han kommer inte in ändå. Det är en tampong i vägen"

"Här är så nice så jag vill gråta"

"-Jobba bögen!
- 1. Jag vill inte
2. Det går inte"

"Du är så jävla född i farstun"

"Jag ska inte dricka ikväll" (")

"Brudarna går två och två även på bajamajorna!"

"Vilket kök håller i stormen? -Stormköket"

"-Amanda, Kasta ut spritflaskan va!
-Den är slut!
-Ljug inte.
- Ok, du får den om 20 minuter."

"Det är gött med bajamaja. Man slipper spola."

Menade du Berra?? -NEEEJ!!

fest var det, och inget annat.

den som har sönder pusslet måste, utan undantag, sätta ihop det igen.

jag

lizl

Dennis korvar. Vad annars?

mitt spädbarn

svak

ayla och kotten kunde inte stå för det.

partyrören bevisade vem som hade sugit förr

gredos var med oss

Matilda är perfekt.

Benne ville.
Bethl ville inte.

Liam har haft sina dreads i 3 år och han beskriver dem som "8h ren smärta".
Han verkar finna det ganska plågsamt att de behöver renoveras då och då.

Luften är tjock och jag har handsvett för jämnan, men det gör ingenting.
Den senaste veckan har varit hyfsat orytmisk och inneburit mycket träning, jobb och fest. En ovettig kombination, som har gjort mig väldigt slö!
Igår gav solen mig en enerverande huvuvärk under eftermiddagen som jag söp bort när mörkret föll. Det gick väldigt bra, och att rekommendera.

Idag är Lea och Amanda gladast i ungefär hela världen, och imorgon är det Matildas tur.
Javisst. Det är studenternas tider, och jag får vara med!

På tisdag åker vi till hultsfred, jag och bethl. Åh nej, vilken fest.